The Moon is Dancing 1958 - Forever

Jag har varit allmänt matt de senaste dagarna... dels pga tidigare virus men också MTV wma i söndags natt (vid 03) som var mer än känslosamt kan jag säga. Jag och fina vänner satt över nätet och grät med varandra typ.. i ord, men i alla fall. Först Madonnas tal som träffade rakt i hjärtat och sen älskade fina Janets fantastiska uppträdande till sin brors ära. Du var såå stark gumman! Vi beundrar dig mer än det går att beskriva och vi såg smärtan i dina ögon. Vår saknad är absolut ingenting jämfört med din. Jag beundrar dig verkligen! Jag satt i en timme ungefär (hann se Kayne Wests oförskämda utfall, vad pysslade han med?! Hur vågar han, undrar jag bara. Aldrig gillat den människan och gör det om möjligt ännu mindre nu) sen orkade jag inte vara vaken eller hantera de känslorna som bubblade inom mig längre. Tyvärr somnade jag inte förän runt 06 så jag var allt annat än pigg i måndags kan jag lova.

Av detta skäl var det nog inte så jättesmart att se trailern till This Is It på måndag morgon. Men hur kunde jag motstå? Jag såg den och jag bröt fullständigt ihop. Det kändes som att vara tillbaka på ruta ett igen, mådde så jäkla dåligt hela dagen! Grät på toaletten på jobbet :( Skit, rent ut sagt. Men jag var inte ensam om att känna dessa känslor vilket var väldigt skönt.

Idag känns det lite bättre. Dock är jag på väg att öppna en helt annan dörr, en dörr jag stängde illa kvickt den 30e maj när mamma dog. Men jag vet att jag måste glänta på dörren och börja bearbeta det som finns där inne. Och det är mycket det. Min tröst i detta är att jag kommer göra det med en mycket kunnig och förstående människa som har väldigt god erfarenhet av vad jag går igenom. Jag hoppas få prata om både mamma och Michael.

Det kommer bli för jävligt, det vet jag. Insikten om vad som faktiskt hänt kommer garanterat slå mig hårt i magen. Men i det långa loppet tror jag att det är nödvändigt för mig, för att orka gå vidare och njuta av mitt liv vilket är precis vad mamma skulle ha velat.

Avslutar detta inlägg med en absolut bedårande video på Prince, 3 år gammal, när han spelar schack med sin pappa :D Hans röst är det sötaste jag hört på mycket länge. Vilken gullnos han är!! Även om jag starkt ogillar att sådana här videos plötsligt dyker upp NU när Michael dött (vart var alla dessa fina bevis på hans faderskap innan kan man undra?) så är jag glad att få uppleva dessa stunder. Det bekräftar bara vad jag vetat de senaste 13 åren, Michael skulle alltid och har alltid varit en helt fantastisk pappa! <3




Kram till er!