Inatt säger vi hejdå till Dig
Älskade Michael,
När jag var 13 år gammal trodde jag att du var Gud. Jag visste såklart att vi skulle gifta oss en dag och att du skulle älska bara mig. Vad annat fanns det? Varenda dag gick åt till viskande och tasslande med min dåvarande bästa vän, allting handlade bara om dig. Vi två hade en klubb tillsammans som hette MJ-klubben med återkommande veckomöten. Vi förde protokoll över vilka videos vi sett med dig på TV, om vi lyckats pricka in någon intervju eller om våra föräldrar köpt något nytt kasettband åt oss. Du ska minnas att detta var 1996 så Internet fanns inte än, utan det var TV och kasettband... om man hade tur.
Efter 2 år ungefär gled jag och min bästa vän isär och så också vår klubb tyvärr. Jag tappade fokus under många år, men en otrolig respekt och beundran för dig fanns alltid kvar.
Sen dog du. Och plötsligt var jag tillbaka i mitt flickrum för 13 år sedan. Plötsligt var jag precis lika uppslukad av dig som jag var då. Jag kanske inte trodde att vi skulle gifta oss, men min kärlek för dig var precis lika stor. Det var som att jag aldrig slutat vara fan och kanske var det så. Jag hoppas det för jag förstår inte hur jag inte kunde vara det. Det finns INGEN som du. Det har det aldrig gjort och det kommer det aldrig göra. Du var en av de få riktigt goda människorna. Ibland kan jag knappt tro att du är mänsklig, för du var alldeles för god för denna värld. Där barn grät, där var du. Där barn behövde tröstas, där var du. Du tog hand om de sjuka, de ledsna och de som behövde värme. Du skapade Neverland för astronomiska summor och tog dit busslast efter busslast med sjuka barn - helt gratis. Bara för att de skulle få uppleva lite glädje i livet. När du brände dig under inspelningen av Pepsi-reklamen använde du alla pengar du fick i skadestånd för att bygga ett sjukhus speciellt utrustat för brandskadade människor. Du besökte otaliga sjukhus och barnhem. Du letade under ett helt år efter en lever åt en liten dödssjuk pojke, du hittade en lever åt honom tillslut och du räddade hans liv. Du gjorde allt detta och så mycket mer av absolut ojälviska orsaker. Du ville bara dela med dig av din kärlek.
Under nästan 30 år jagades du ständigt av media, de lämnade dig ALDRIG ifred. Från den stunden då Thriller sålde mer än något annat album i historien var de på dig som hökar. De smutskastade dig, de spred rykten, de menade att du ofredade barn. De kallade dig utomjording, de kallade dig för tjej, de påstod att du och din syster var samma person. De jagade dig vareviga dag! De behandlade dig så illa, min ängel, att jag inte ens har ord för det. Jag anser att det var media som dödade dig. För det var deras häxjakt som drev dig till den ohälsosamma medicineringen, det var deras glåpord som förstörde din förmåga att slappna av och sova om nätterna. De var vår tids Judas, som förådde vår tids Jesus.
Men det fantastiska Michael, är att trots allt detta slutade du aldrig att älska. Du slutade aldrig dela med dig och du slutade aldrig hjälpa och beskydda de som var sämre lottade än du. Du sjöng Chaplin's sång; "Smile, eventhough your heart is aching" och jag lovar dig att jag många gånger tänkt att du sjöng om dig själv. Du hade det verkligen inte lätt, min vän. Från den dagen du var 5 år och din pappa började träna dig och dina bröder slaviskt till alla spelningar med Jackson 5 till den dagen du dog av en överdos bestod ditt liv av en evig kamp att älska, trots att så många hatade. Du gav aldrig upp!
Inatt begravs du. Det gör så fruktansvärt ont. För nu är det på riktigt... nu kan vi inte hoppas längre. Nu läggs du i jorden. När min mamma begravdes så sa pappa att det är inte mamma som ligger där. Det är hennes skal. Och jag säger samma sak till dig; du är sedan länge hos änglarna. Du dansar med din bror och James Brown i himlen. Du leker med Super Soaker och vattenballonger bland molnen. Du får äntligen vila och skratta igen.
Jag kan stolt säga att jag älskar och beundrar dig så mycket. För allt du gav oss, allt du gjorde för vår värld, all kärlek du spred och din otroliga förmåga att underhålla. Inatt ställer jag klockan på 04 och är med dig under din begravning. Jag tänder ett ljus och jag sjunger "Smile, eventhough your heart is aching..."
Jag glömmer dig aldrig. Du är mer än någon annan någonsin kommer vara. Jag älskar dig.
När jag var 13 år gammal trodde jag att du var Gud. Jag visste såklart att vi skulle gifta oss en dag och att du skulle älska bara mig. Vad annat fanns det? Varenda dag gick åt till viskande och tasslande med min dåvarande bästa vän, allting handlade bara om dig. Vi två hade en klubb tillsammans som hette MJ-klubben med återkommande veckomöten. Vi förde protokoll över vilka videos vi sett med dig på TV, om vi lyckats pricka in någon intervju eller om våra föräldrar köpt något nytt kasettband åt oss. Du ska minnas att detta var 1996 så Internet fanns inte än, utan det var TV och kasettband... om man hade tur.
Efter 2 år ungefär gled jag och min bästa vän isär och så också vår klubb tyvärr. Jag tappade fokus under många år, men en otrolig respekt och beundran för dig fanns alltid kvar.
Sen dog du. Och plötsligt var jag tillbaka i mitt flickrum för 13 år sedan. Plötsligt var jag precis lika uppslukad av dig som jag var då. Jag kanske inte trodde att vi skulle gifta oss, men min kärlek för dig var precis lika stor. Det var som att jag aldrig slutat vara fan och kanske var det så. Jag hoppas det för jag förstår inte hur jag inte kunde vara det. Det finns INGEN som du. Det har det aldrig gjort och det kommer det aldrig göra. Du var en av de få riktigt goda människorna. Ibland kan jag knappt tro att du är mänsklig, för du var alldeles för god för denna värld. Där barn grät, där var du. Där barn behövde tröstas, där var du. Du tog hand om de sjuka, de ledsna och de som behövde värme. Du skapade Neverland för astronomiska summor och tog dit busslast efter busslast med sjuka barn - helt gratis. Bara för att de skulle få uppleva lite glädje i livet. När du brände dig under inspelningen av Pepsi-reklamen använde du alla pengar du fick i skadestånd för att bygga ett sjukhus speciellt utrustat för brandskadade människor. Du besökte otaliga sjukhus och barnhem. Du letade under ett helt år efter en lever åt en liten dödssjuk pojke, du hittade en lever åt honom tillslut och du räddade hans liv. Du gjorde allt detta och så mycket mer av absolut ojälviska orsaker. Du ville bara dela med dig av din kärlek.
Under nästan 30 år jagades du ständigt av media, de lämnade dig ALDRIG ifred. Från den stunden då Thriller sålde mer än något annat album i historien var de på dig som hökar. De smutskastade dig, de spred rykten, de menade att du ofredade barn. De kallade dig utomjording, de kallade dig för tjej, de påstod att du och din syster var samma person. De jagade dig vareviga dag! De behandlade dig så illa, min ängel, att jag inte ens har ord för det. Jag anser att det var media som dödade dig. För det var deras häxjakt som drev dig till den ohälsosamma medicineringen, det var deras glåpord som förstörde din förmåga att slappna av och sova om nätterna. De var vår tids Judas, som förådde vår tids Jesus.
Men det fantastiska Michael, är att trots allt detta slutade du aldrig att älska. Du slutade aldrig dela med dig och du slutade aldrig hjälpa och beskydda de som var sämre lottade än du. Du sjöng Chaplin's sång; "Smile, eventhough your heart is aching" och jag lovar dig att jag många gånger tänkt att du sjöng om dig själv. Du hade det verkligen inte lätt, min vän. Från den dagen du var 5 år och din pappa började träna dig och dina bröder slaviskt till alla spelningar med Jackson 5 till den dagen du dog av en överdos bestod ditt liv av en evig kamp att älska, trots att så många hatade. Du gav aldrig upp!
Inatt begravs du. Det gör så fruktansvärt ont. För nu är det på riktigt... nu kan vi inte hoppas längre. Nu läggs du i jorden. När min mamma begravdes så sa pappa att det är inte mamma som ligger där. Det är hennes skal. Och jag säger samma sak till dig; du är sedan länge hos änglarna. Du dansar med din bror och James Brown i himlen. Du leker med Super Soaker och vattenballonger bland molnen. Du får äntligen vila och skratta igen.
Jag kan stolt säga att jag älskar och beundrar dig så mycket. För allt du gav oss, allt du gjorde för vår värld, all kärlek du spred och din otroliga förmåga att underhålla. Inatt ställer jag klockan på 04 och är med dig under din begravning. Jag tänder ett ljus och jag sjunger "Smile, eventhough your heart is aching..."
Jag glömmer dig aldrig. Du är mer än någon annan någonsin kommer vara. Jag älskar dig.
Kommentarer
Postat av: In memory of MJ
Sv: Ja :( Fint gjort.. Ska också tänka på honom, självklart <3
Trackback