Jag kan inte beskriva det
Det är inte ens någon idé att jag försöker beskriva gårdagen för det går bara inte. Det finns inte ord i det svenska språket (eller något språk) för att beskriva hur jag mådde när jag stod ca 10 meter från James Hetfield. Han är seriöst den grymmaste musikern ever. Såå cool och snygg (hoppsan, haha). Tårarna kom både en och två gånger... jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. Detta slår allt. Så är det bara. Metallica har räddat livet på mig (bokstavligen) och att få se dem live igår tog lycka till en helt ny nivå.
Under denna låten (ovan) föll jag nästan ihop, höll krampaktig i Johan för det var så överväldigande. Jag visste seriöst inte vart jag var eller vad jag hette. Under All nightmare long headbangade jag till en annan planet typ. Gud så alla röjde till den.
Ett galet fan? Självklart.
James, Kirk, Robert, Lars... ni har förändrat mitt liv.
Kommentarer
Trackback