The Moon is Dancing 1958 - Forever

Igår kunde jag inte somna... av någon dum anledning började jag tänka på allt jobbigt som jag och min familj har att vänta oss. Och jag drabbades av en kvävande känsla att jag vet fan inte hur jag/vi ska klara det!? Jag vet att det inte finns någon mening att oroa sig över det nu, men samtidigt går det inte alltid att låtsas som om allt bara är som vanligt och "normalt". För det är det inte, och det kommer aldrig bli det.

Ibland känner jag mig så utsatt, så sårbar och så ledsen. Det gör ont att andas och något skriker inombords och vill ut.

Men för det mesta mår jag bra.