The Moon is Dancing 1958 - Forever

Jag måste säga att Du är bra stilig nu ;) Snart lvl 37, wooh!

Det blir visst inte så många inlägg här längre. Tiden räcker inte riktigt till. Men senaste nytt är att jag är sjuk :( Inte alls speciellt kul. Tror kroppen säger ifrån att den inte gillar lite sömn, tidiga morgnar, många människor och pendlande fram och tillbaka till Stockholm. Men vadå.. gilla läget!

Jag har varit sjukanmäld idag och kommer stanna hemma imorgon igen. Jag hoppas verkligen att jag är frisk till måndag, längtar efter gänget.

Och två roliga saker missar jag denna helgen.. värdelöst.

Gonatt på er!

Här är mitt "gäng" på Avalanche! Visst posar vi fint :P Observera att det var fredageftermiddag (fancy friday!) och alla var trötta efter en lång vecka.

Nu är det helg!

Jag älskar mitt jobb!!

Så var jag hemma igen efter en helt dunder weekend i Amsterdam, staden i mitt hjärta. Det är svårt att beskriva klimatet där för någon som aldrig besökt staden, men det är verkligen liv och rörelse hela tiden blandat med en otrolig varm och vänskaplig prägel. Staden har allting, från kultur och vackra kyrkor till det lite mer "privata", såsom red light district och coffeshops. Med andra ord - nåt för alla.

Första dagen blev det ganska lugnt, då vi var lite matta efter resan. Vi kollade runt och acklimatiserade oss, försökte fundera ut vart saker låg och hur man snabbast tog sig dit man ville. Lite shopping på Mango blev det för min del, men annars var det lugnt på den fronten. Vi avnjöt en god middag med vin på kvällen och njöt av att äntligen vara tillbaka i Amsterdam.

Andra dagen var det museum-dags. Vi tog spårvagnen till Riksmuseet och tittade på vacker konst, både historiska målningar men även en hel del Rembrant. Lite kort inhandlades i turistshoppen och sen vipps så hade nästan hela dagen gått. Efter en muffins tog vi spårvagnen hem igen, åt middag och gjorde oss sedan ordning för utgång. Tydligen är Rembrant Square ett riktigt "hippt" ställe om man vill ut och clubba, så vi tog (återigen) spårvagnen dit och undersökte läget. Vi fastnade för ett riktigt underground ställe där det bjöds på hård house och även mangeltechno (aah!) ADHD Session hette stället (don't ask) och det var verkligen extremt kul! Vilken stämning, vilket drag. Sverige, släng dig i väggen säger jag bara. Man vet inte hur man röjer förän man varit i Amsterdam ;)
Våra fluffben uppskattades av många, vilket också var lite roligt. De häpnade när de fick höra att dessa "fluff" faktiskt härstammar från Amsterdam från början (det var ju därifrån vi tog hem dem och startade trenden, kan det ha varit runt 2001?). En kille ville genast veta vart man fick tag i dem, då hans flickvän länge sökt sådana. Kul!

Igår blev det shopping för hela slanten. Tröjor, presenter till våra respektive, småplock, clubwear och väskor var det som kammades hem. Och så mycket mer. Jag minns inte ens själv vad jag har köpt haha. Men men, ibland ska man få unna sig.

På kvällen blev det en öl på en mysig chillbar, också vid Rembrant Square. Glada och lite trötta gav vi oss hem vid halv tolv, då väckarklockan skulle ringa halv fyra morgonen därpå för att meddela att det var dags att åka hem.

Ja, vad kan jag säga? Jag tror att jag summerar det med följande uttryck:

I AmSterdam

Vi ses snart igen underbara stad! Tack för denna gången.

Åh underbara Amsterdam. På torsdag bär det av för en sista semester innan allvaret börjar. Tre dagar blir det i staden som aldrig sover. Galet roligt ska det bli! :D

Usch, jag gillar inte sådant. Inte alls faktiskt. Just nu rör det 800 kronor som är draget från mitt konto och jag vet inte vilket företag som dragit det. Det kan vara hotellet jag & Ellen ska bo på, men enligt deras hemsida så kommer all betalning ske på plats, inte i förskott. Så enligt dem själva ska det alltså inte dras något innan. Men ändå så är det likväl ett reserverat belopp på -800 kronor. Suck.

Jag ska åka ner till banken och se om de kan se vilket företag som gjort denna reservation.

Wish me good luck

Ja det känns faktiskt så. På två dagar har jag både skaffat mig jobb för höstterminen (och sedan berättigande till a-kassa om så skulle bli fallet) samt någonstans att bo. Förhoppningsvis får jag hyra ett rum med egen ingång och kokvrå i Tunabackar. Ska titta på det på måndag, det lät onekligen nästan för bra för att vara sant.

Min mamma är fortfarande sjuk, och jag vet inte om jag någonsin kommer kunna förstå eller acceptera det. Det kommer ta många år innan jag sörjt färdigt. Och jag kan aldrig förlåta den eller det som lät detta ske. Aldrig.

Men det faktum att mitt egna liv börjar ordna upp sig känns vädligt skönt. Det är en sådan befriande känsla att inte behöva leva på CSN längre, slippa se skulderna bli större och större. Även om jag inte tjänar så jättebra på detta jobbet så är det framför allt mina pengar, inte pengar jag lånar och sedan måste betala tillbaka.

Sen att slippa dela kök med 11 stycken andra känns inte helt fel det heller. Slippa komma in i ett kök med gammal disk och sopor som borde bytts för flera dagar sedan. Även om jag bor inneboende så är det mycket mer privat än vad det här har varit. Jag hoppas det blir bra!

Jag antar att det skönaste är att få bli "min egen". Slippa vara beroende av andra när det gäller ekonomi, slippa bo med en massa andra människor. Bara få leva mitt liv, tjäna mina pengar och bo i min lilla "lägenhet".

I have a good feeling about this.

Ja, tro det eller ej, men jag har fått jobb!! Och inte vilket som helst, kanske det roligaste jobbet någonsin!! :D

Jag är Avalanche's nya speltestare i 5 månader framåt!! Fatta hur coolt det är, jag som älskar spel och datorer. Wooaaah!!

Gud jag är så lycklig. Jag förtjänar verkligen det här.

Och snart bär det av till Amsterdam :D Då ska det firas, yippie!

I know I can be difficult sometimes, I know I'm not always easy to be around.
One moment I smile and laugh, and then suddenly I'm close to tears.

 

But you see, every minute of every day is a struggle for me. My life is a war against a total break down; a war against whatever demon it was that took me the last time, to prevent it from taking me again.

 

There are good days and there are bad days. On a good day I focus on the thought that my life will go on, and I deserve to be happy. No one would want it any other way. I have wonderful friends, family and an amazing boyfriend. I love them all to death. On a bad day I cry, but I find strength and hope is the eyes of those loved ones.

 

But then there are those days when I can barely breathe. When the walls close around me and the truth comes crushing down. How can I live without the person that means the world to me? How can there be life without air, water and nourish? Why should I have to say goodbye?

So, forgive me if I cry. Forgive me if I scream. And don't take it personal if I don't want to spend time with you, it's not that I dislike you or that I'm trying to be mean. It's just one of those days when every fiber of my body is fighting against that demon. When I struggle just to get out of bed and live my life.

I'm trying so hard to stay above the surface, to make all the days good days.
Just give me time.