The Moon is Dancing 1958 - Forever

Nyligen hemkommen från Rough Stuff. I två och en halv timmar led jag innan min tatuering blev klar. Det gjorde så jääävulskt ont men var givetvis värt det (även om jag inte alltid kände det så när jag låg där och nästan svimmade av smärtan). Nu är det jag & Michael för alltid <3

Blev väldigt nöjd av vad jag hann se innan hon plastade in den och kommer lägga upp bild imorgon!

Ikväll blir det bio och sen bara chilla. Jag haltar, är svimfärdig och illamående så något annat är tyvärr inte att tala om.

You don't know pain until you've gotten a tattoo!

Imorgon infaller den dagen som jag längtat och fasat för sen i somras. Dagen då This Is It har världspremiär. I somras var jag övertygad om att jag skulle ha sörjt färdigt när den här dagen kom och visst sörjer jag inte ens en bråkdel så mycket nu som då, men denna vecka har ändå kännts väldig tung.

Rent fysiskt har det yttrat sig i illamående, förlorad matlust och en väldigt jobbig mardröm natten till idag som handlade om M. Känslomässigt försöker jag mest stänga av. Fake it 'til you make it, liksom. Vad annat kan man göra?

För visst vill jag se filmen. Ingen tvingar mig att gå dit imorgon, det är absolut självvalt. Men jag tänkte idag att det är inte så mycket filmen jag kommer reagera på, utan orsaken till att jag går och ser den. Och den kan jag inte påverka. Varken jag ser filmen eller inte så är M död. Och kommer aldrig dansa igen.

Jag får försöka ta det som det kommer. Blir jag jätteledsen så får jag väl bli det, jag har ju två fina vänner med mig som förmodligen känner likadant. Jag vill ju se filmen som sagt.


Mike, this was not suppose to be it...

Tack för en underbar 25e oktober alla fina tjejer och kille (!) :D Det kunde inte blivit bättre. Tack Alex för att vi fick sova hos dig lördag till söndag och tack Alex, Vesal och Johanna för en klockren lördagskväll! Gud så roligt vi hade :D



Alla är samlade framför The King



Haha flamsigt :P

Vad skulle jag inte göra för att få krama dig en sista gång. Jag saknar dig så mycket och ibland är det så svårt att orka! Det är så svårt att komma till ro med tanken på att jag aldrig mer kommer få träffa dig. Jag kommer aldrig mer få gå och fika på Landings med dig. Eller gå och simma på Nautilus. Jag kommer aldrig mer sitta vid köksbordet medan du lagar mat och prata med dig. Jag kommer aldrig mer få krama dig. Jag kommer bara sakna dig varje dag under resten av mitt liv.

I can’t live without I can’t live without
I can’t live without you here in the dark
I whisper your name over again
Give me the strength to
Cease the light if I should find the way

Yay, helg igen! Av just den varan kan man verkligen inte få nog :) Denna helgen kommer jag spendera i Stockholm faktiskt, i MJ-anda. Ikväll blir det tjejmiddag och slumberparty med A, J och V och en massa, massa konserter, private home videos och goldpants :P Det ska bli mycket roligt. Imorgon kl 12 möter vi upp en hel drös med andra fans för att hedra Michael (det är ju den 25e). Det blir lunch och garanterat en stund vid pelaren på Sergels Torg. Nya rosor och ljus behövs!

Nästa vecka blir också mycket mysig! På måndag fyller min kära pappa år och då ska jag och J dit och fira honom :) På onsdag är det This Is It (jag hoppas att jag inte kommer bryta ihop...), på torsdag ska jag träna med min älskade bästis <3 Och nästa lördag är det tatuering! HALP :D

Puh. En sak i taget, kanske.

Kram till er!

Words are unnecessary...

Dear Applehead,

It's been almost 4 months to the day since you left me. Or since I found you again, I'm not sure... I just know that I miss you so much and my heart is still aching. I look into your eyes and I wonder why the one person who made such a impact on the world had to face so much heartache and pain. I wonder why the one person who always put others before himself had to die the way you did. You gave us so much love although we returned it with so much hate. You did not visit one single country without making room for orphanages and hospitals. You gave the children a glimpse of hope and joy in their painful lives. You met a child with eyes full of tears but you always left that child smiling! That is what you did Michael, you spread your love and you lit hope in people's hearts. You learned us that we hold the power to heal our planet. We are the world, we have to heal it for our children and for future generations! You told us that for almost 40 years and thankfully so many of us believed you and followed you.

To many around the world you were an amazing artist. The one who brought the moonwalk into our musical culture. The one who sold more records than any previous artist in musical history. The one who created music videos 40 minutes long. But to me you were that and so much more. I can still remember, to this day, listening to your music at the age of 13 and truly hearing your message. I heard you, Michael! Since I was very young I feared for our earth and for the future for the human race. I asked my parents at the age of 8 how I ever could bring children into a world with so much war and poverty. So much hate. I aimlessly searched for answers, I wanted someone to show me the way to heal something I was such a big part of. Something I was given and something I had responsibility for.

And then, 5 years later, you appeared in my life. Like a summer wind that just sweeps you of your feet and carry you away. Suddenly everything became so obvious. You told me to start with the man in the mirror. You told me that we are the world and we have to make a change to heal it. And I did, Michael. I did it in the best way I could, by giving what I had too much of to those who had none. I have no one to thank for that but you.

You have changed my life, you truly have. I might not have been a real fan for the past 13 years, but I was once and I promise you; I am again. I have always, always believed in you and supported you. Because the memory of loving you never faded away and in my heart I thanked you every day for opening my eyes and my heart on that day.

It hurt so much that you had to die before I could grasp that feeling again. I have missed so much and I am so sorry for that. I can never take that back, but I can and I will love you now and for as long as I live. Trough your music you've helped me handle the pain I felt dealing with my mother's death. Trough you I could channel my feelings and I am forever grateful for that. I owe you my unconditional love for everything you have given me throughout the years.

I am more than proud to announce myself a fan today, Michael. I love to be part of your family and support you in any way I can. Because like you helped me, yesterday, today and tomorrow, I want to help you. In my own little way, I want to make the world a better place in your memory. I want to help save the children, because they are our future. I want to tell people the true story about you, not the one the tabloids publish. I want them to understand what I have always known; that you are a wonderful, loving and caring man who inspired so many people to spread love, magic and hope while the war continuously raged outside.

God bless you. I love you with all my heart.

 

We've been together for such a long time now
Music, music and me
Don't care whether all our songs rhyme
Now music, music and me

Only know wherever I go
We're as close as two friends can be
There have been others
But never two lovers
Like music, music and me

Grab a song and come along
You can sing your melody
In your mind you will find
A world of sweet harmony

Birds of a feather will fly together
Now music, music and me
Music and me

<3

My heart broke on the 25th of June. Will it ever really heal? I miss you, M.

Spencer: Is this a marriage or a dictatorship?
Heidi: Both!!

Okej, nu vill jag reda ut detta en gång för alla för alla de som råkar läsa min blogg. Som ni nog inte missat så släpptes en ny låt med Michael Jackson natten till måndag som hette This Is It. Låten skrevs som en demo tillsammans med Paul Anka i början på 80-talet och är med andra ord ca 30 år gammal. I maj 2009 putsade Michael upp låten och gjorde en nyinspelning men hade inga planer (vad jag vet) på att låta den bli hans första comeback-låt på nästan 10 år. Demon skrevs med Anka men låten hamnade i Michaels katalog och rättigheterna till den tillföll därför, rent juridiskt, honom. Eftersom låten aldrig släpptes har detta inte heller inneburit något problem för parterna.

När Michael dör ser SONY sin chans att tjäna pengar (såklart), släpper låten (som inte ens heter This Is It egentligen) och marknadsför den som Michaels planerade comeback-låt. Vi som "känner" Michael vet att han var perfektionist till den utsträckningen att det till och med skadade hans egna hälsa och han skulle ALDRIG nöja sig med att en 30-årig gammal demo representerade hans första nya singel på så många år. Aldrig.

Dagen efter kommer recensionerna av låten i Aftonbladet och Expressen. Man säger att den är "medioker" och inte alls låter som Thriller eller någon annan av Michaels höjdare. Nej, tacka fan för det?! Låten är en halvfärdig demo som inte ens kommit med på någon skiva förut och om Michael levt idag hade han aldrig någonsin låtit SONY släppa denna låt. Men det bryr sig givetvis inte medierna om.

Cirkusen eskalerar. Paul Anka dyker upp i pressen dagen efter och meddelar att han nu krävt SONY på en stor summa pengar eftersom han menar att han äger 50% av rättigheterna till låten. SONY medger att de har stulit låten och betalar honom. Anna Anka inflikar att nu kan hon minsann shoppa ännu mer eftersom hennes man dragit in så mycket cash! Like we care.

Givetvis berättar inte Aftonbladet eller Expressen att det faktiskt var SONY som stal låten EFTER Michaels död utan de påstår att det var Michael Jackson som stal den. Allt för att ännu en gång smutskasta honom och sprida sina lögner. Inte ens när han är död kan de respektera honom. Och just det, newsflash - HAN ÄR DÖD! Lite svårt att släppa en låt då kanske?!

En annan viktig detalj som kvällspressen verkar ha tappat bort är att Paul Anka faktiskt har stulit en låt av Michael en gång i tiden (The Way You Make Me Feel, finns på Spotify om ni vill lyssna) och gjort en cover på den. Skillnaden är att Michael ÄGDE rättigheterna till This Is It eftersom den låg i hans katalog, Anka ägde aldrig några rättigheter till The Way You Make Me Feel utan snodde den rakt av. Men Michael valde att inte ta det målet vidare till domstol.

Ändå så är det MICHAEL som nu stulit en låt av Anka?! Mycket, mycket intressant. Tänk om media någon gång kunde få sina historier rätt och faktiskt ta reda på lite fakta innan de publicerar. Tänk om.

I grund och botten är det SONY som klantat sig så oerhört. Att släppa en låt de VET är skrivna av Jackson och Anka utan att först diskutera det med Anka är helt ofattbart. Att sedan i media säga att de hela tiden visste att det var stöld men valde att släppa den i alla fall är bara värre! Givetvis får Michael skit för det, inte SONY. Och han lever inte ens längre och kan svara på anklagelserna. Jag fattar inte hur SONY har mage att göra såhär?! Har de ingen heder alls i kroppen?! Handlar verkligen allting bara om pengar?

Michael har fått utstå så obeskrivligt mycket skit genom åren och om jag kan berätta sanningen för en enda person och hindra den från att tro på kvällspressens skit så räcker det! Jag måste försvara honom på alla sätt jag kan <3

Jag säger bara som Michael själv så många gånger:



Tack för mig.

Jag sitter och skakar ska ni veta!! Suttit här sen halv sex och "vakat"... och OMG, LÅTEN ÄR SÅ UNDERBAR!!



Michael du är världens bästa, du slår allt i musikväg, du är min idol, du är ALLT! <3

Eller kanske inte. Men idag tuffade jag ner på stan i alla fall för att fylla på höstgarderoben lite. Fick med mig två tröjor av det varmare slaget från H&M samt två par jeans (från Gina Tricot & JC) samt lite smink. Stod på Gina och tittade på deras MJ-tröjor, men kände mig typ som om jag gick i 6an när jag provade dom :P Så det fick va. Känns som jag gör ett statement ganska bra ändå med min Thriller-jacka :D

Ikväll skulle vi egentligen tvätta men såklart hade vi kollat fel på tiden. Vi brukar alltid boka 19-23 men denna söndag hade vi visst bokat 13-17 och det hade vi ju missat hel. Så det blev ingen tvätt ikväll. Jag tvättade upp lite saker för hand så tar vi resten imorgon. ...Okej, detta var kanske inte så intressant :P

Nu blir det chill resten av kvällen och ladda för en ny vecka!

I'm speechless. Absolut helt underbar låt, Michael <3 Längtar så tills måndag då jag får höra hela!

(men det gör så fruktansvärt obeskrivligt ont att höra den. I don't want this to be it... I miss you so)

Just nu undrar jag om Gud straffar mig för något... De senaste två helgerna har jag legat hemma sjuk med en rejäl förkylning. Denna helgen kände jag mig för en gångs skull frisk, men inte då. Då blir man magsjuk istället. NÄMEN ÅH SÅ ROLIGT!!

.....

Tur att jag hann fika med finaste E idag i alla fall och gå på bio med älskling. Morgondagen var ändå oplanerad så det "passar väl bra" att bli sjuk nu.

Ibland känns det bara som att man inte orkar mer! Men det gör man alltid ändå.. på nåt sätt.

Att Michael skrivit Moonwalk vet nog de flesta om, det är hans självbiografi och den är väldigt bra (för övrigt). Men något som åtminstone inte jag visste om vad att han även har skrivit en andra bok - Dancing the Dream. Det är en samling med hans tankar runt vår existens, tro och vår jord. Den innehåller korta historier, dikter och funderingar tillsammans med mycket fina bilder - både kort på honom och hans egna teckningar (han var även en otrolig konstnär!). Jag beställde denna boken för några dagar sedan och idag damp den ner i brevlådan, perfekt till helgen! Jag kan bara säga - underbar! Speciellt historien om "The fish that was thirsty" Helt fantastiskt.

Wow Michael, du var verkligen ett geni utan dess like! <3

Jag lyssnar nästan aldrig på hiphop. Men någon gång ibland (väldigt sällan) kommer nån artist och slår huvudet på spiken, bokstavligen. Och det slutar med att jag spelar sönder låten tills jag kan varenda ord utantill :P Denna gången var det (rätt otippat) Jay-Z tillsammans med Alicia Keys:



Han och Alicia framförde denna på MTV wma 2009 och när han säger "along with the king yo..." i andra versen visade han en bild på Michael bakom sig <3 Såå fint. Tack, Jay-Z.

Idag känns det mycket bättre! Mycket tack vare världens finaste bästis som alltid lämnar ett leende på mina läppar <3

På jobbet var det kaos haha, men åtminstone organiserat sådant. Det gillar jag! Tycker om när det är fart och fläkt och folk springer runt på kontoret och alla pratar med alla. Så länge man själv känner att man har saker under kontroll så tycker jag om när det är full rulle!

J kollar på någon skräckfilm om en evil bebis (why? haha) och jag pratar med finaste forumvännerna. Lyssnar på November Rain, älskar verkligen den låten. En tidlös klassiker.

Imorgon är det fredag, wiiee! Ska äta lunch med kära storebror på dagen och sen blir det lugna bullar här hemma. På lördag ska jag fika med bästis och sen kanske bio på kvällen med min J ^_^ Lutar mot att bli en väldigt mysig och härlig helg, med andra ord. Veckan har gått så väldigt fort så jag har knappt hunnit känna av tröttheten. Och detta trots att jag vaknat varje natt av hostan denna veckan :( Suck, längtar efter att få sova en hel natt ostört igen.

Hoppas ni har en fin torsdag där ute!

Åherregud. Okej. Andas. Ett, två... och tre.

Min Thriller-jacka kom idag!!! Jag har väntat på den i fem veckor vilket har kännts ungefär som fem år. Wow, ni skulle sett mig när jag kom hem och J sa att jag fått en avi!! :D Jag var tvungen att rusa fram och tillbaka i hallen några gånger och krama pappret :P Udda, jag vet.

Sen ner till ICA i ilfart och råkade visst tränga mig före i kön för att få hämta ut paket. Men what the hell! :D This is life and death people! Sen cyklade jag som en dåre hem igen och slet upp paketet. Och dog. Det kändes plötsligt som att Michael var i rummet... detta är ju så nära jag någonsin kommer hans Thriller! Jag provade den och det vara bara föör coolt! Drog på mig mina höga skinnstövlar och dog igen. Seriöst, jag är coolast i stan :D

Åh kan det bara bli imorrn nu så jag får gå till jobbet i min nya skinnjacka. Varenda kotte kommer kolla på mig, jag älskar det :D

"For no mere mortal can resist, the evil of the Thriller..."

Ring vårdcentralen, säger pappa. Ja, men vad kommer dom säga då jag inte ens har feber att "skryta med"? Typ, vila och vatten, vila och vatten... vilket jag redan vet. I dessa tider måste man ha typ 40 graders feber för att de ens ska orka engagera sig (bitter, var det ja). Men visst håller jag med om att det är lite konstigt att jag aldrig blir frisk... eller blir sjuk igen, väl själv. Å andra sidan har jag ju som sagt inte feber vilket gör att jag inte oroar mig för svininfluensan. Det är väldigt skönt, jag har verkligen ingen lust att vara sängliggande dag efter dag! Denna superförkylning samt hostan räcker långt, tro mig.

Nu till något helt annat som gjorde mig såå obeskrivligt glad :D Jag tittade på The Two Towers och jag njööt verkligen! Jag blev inte ens ledsen längre. Förut har jag inte ens kunnat lyssna på soundtracket utan att börja gråta, för det har påmint mig alldeles för mycket om mammas död. Men tydligen inte längre! Så nu befinner jag mig i en liten Tolkien-bubbla och ska snart fortsätta kolla. Vilket fantastiskt mästerverk han skapade! <3

Hoppas ni har en fin lördag! Här blir det vila och vatten hela dagen :P

Det behövs inga ord.

Det har spekulerats i det oändliga varför Michael dog och vad som var orsaken till detta. Under alla år bröt kvällspressen ned Michael bit by bit och långsiktigt anser jag att media var orsaken till hans sömnproblem och då också indirekt hans död. Men den egentliga skulden borde kanske ligga på SONY och AEG? Det var dessa människor som skrev kontrakt på 50 konserter trots att de och Michael tillsammans kommit överrens om endast 10. Det var de som tvingade Michel öva hårt inför dessa konserter dagarna i ända. Michael vägde runt 50 kg (mycket undernärd för en man som är 180 cm lång) och behövde tydligen matas med sked... VARFÖR brydde sig ingen om detta?! :( Uppgifter säger att fans som stod Michael nära skickade brev till människor i Michaels närhet och bönade och bad dem att låta Michael vila och återhämta sig. Det sägs till och med att de skrev till Michael själv och bad honom tänka på vad detta gjorde med honom. Men Michael behövde verkligen pengarna och han ville väl inte svika sina fans så han fortsatte att pressa sig till det yttersta, som han alltid gjort i alla år. Och ingen stoppade honom förän det var för sent.

På Facebook finns det en grupp som heter This Is Not It och de har gått ut med detta oficiella utlåtandet:


On June 25th 2009 Michael Jackson died. He was only 50 years old and the father of three young children

Were you shocked? You should have been. In fact, the true state of Michael Jackson’s failing health was being hidden from you by those who are making a profit from the screening of the “This is It” movie.

This is what you are going to see:

-the greatest entertainer that ever lived giving his all to rehearse what could have been an amazing, ground-breaking show
-a motivated crew, working hard to accomplish an extraordinary project
-special effects, incredible choreography, lighting and staging
-movie make-believe at its best....

This is what you are NOT going to see:

- Michael Jackson’s shocking sudden weight loss as a result of stress and medication, reducing him to a mere 108 lbs (49kg) at the time of his death.
- Kenny Ortega, the director of both the tour and the movie, having to help Michael Jackson up the stairs, having to spoon-feed him and cut his food.
-Michael Jackson's growing concerns: in May, while rehearsing over 10 hours a day, Michael Jackson confided to a few trusted fans he did not feel ready to do 50 shows, having agreed only to 10 originally, he felt pressured and the tour schedule seemed grueling.
-Michael Jackson failing to show up at rehearsals because he was not well, and being picked up from his house by his choreographer to force him to go to work.
- Michael Jackson’s debilitating insomnia and loss of appetite, the crippling pressure he was under, which led him to be over-prescribed and over-medicated by criminal doctors who kept him in an altered, drowsy state throughout the day and in an anesthetic coma at night.
- Everyone around him witnessing to Michael Jackson looking confused and groggy, forgetting the lyrics of his own songs during rehearsals. Nonetheless, his entourage kept enabling his dangerous prescription-drug use, to keep him relaxed, rested and under 'control'. Those very drugs are named as the cause of death in the coroner’s report.
- You will also not see Michael Jackson’s loyal fans and a couple of his friends attempting to intervene, writing letters pleading for those around him to care for his condition, and ultimately, after being ignored, giving letters of concern to Michael himself. Unfortunately, those who had the power to act did not, instead they chose to keep Michael Jackson isolated and controlled.

You will not see any of this.

It was inhumane. Michael Jackson needed help, but they were too busy relishing the profits this tour would have generated to acknowledge it. AEG, the tour promoter, and Michael's own entourage, pressed on and did not intervene to stop what clearly looked like a tragedy in waiting.

On June 25th 2009, the world lost its greatest star. The souls of Michael's fans are still weeping and they may never heal.

Michael Jackson had so much more to give to the world, but his heart stopped under the incredible pressure that was forced on him for this grueling tour, in addition to years of ill-treatment and lies by haters, enablers and media.

Michael Jackson deserved and needed the help he wasn't given. Instead, through editing and movie-making they try to tell us a different story in an attempt to clear their own conscience, spreading lies to conceal their responsibility. Too bad we were there to witness what truly happened in the weeks leading to his death and we are here now to tell you about it.

Should you decide to watch it, we hope that you will see this movie and the greed that produced it with different eyes, because you are watching the product of those who should bear much guilt for the passing of the world’s greatest entertainer, Michael Jackson, while they are reaping the profits of his death.

This did not have to be it.

Jag läste också att spokesperson för SONY under förberedelserna inför This Is It var helt plötsligt Tommy Mattola?! Han som sålde ut Michael, han som kallade honom pedofil, han som snackade massa skit om Michael till den amerikanska pressen vilket resulterade i att Invincible sålde rejält dåligt där. Han som, om jag inte minns helt fel, fick sparken från SONY? Så vad gör han plötsligt tillbaka!?

Åh. SONY sucks.

Jag är sjuk igen! Taadaa! Det kunde ni väl aldrig ana?!

Det här är helt otroligt rent ut sagt. På fyra veckor har jag varit sjuk tre gånger. Denna gången är det en rejäl förkylning med rejält halsont som väcker mig runt 04 varje morgon... roligt, va? Just nu sitter jag med näsdukar överallt och snorar medan jag försöker trycka i mig ett glas vatten med enchinaforce. Vilken partykväll!

Vadå, jag är inte alls bitter.... >_<

Alltså åh. Sötaste videon någonsin!! Jag har inte sett den här på måånga år och nu så hittade jag den av en slump igen på Youtube. Kolla på Mike, har han inte de sötaste kläderna man kan tänka sig?! Han ser ut som en lite busig pojke... hihi <3

Åh, The Hills har börjat igen, gissa om jag längtat! Första avsnittet tyder på en fortsatt säsong full av dramatik. Kristen Cavallari gjorde entré med besked eller vad man ska säga :P Personligen så tycker jag att Stephanie överdrev lite när hon rusade fram och ställde till med värsta scenen bara för att Kristen sa hej till JustinBobby. Jag menar det var inte direkt som att hon hånglade med honom, ändå så blev det väärldens liv där alla skrek i mun på varandra i typisk The Hills-stil. Samtidigt så förstår jag såklart att Audrina känner som hon gör. Som Kristen sa i slutet på avsnittet, JustinBobby kommer alltid vara "that guy" för Audrina och jag förstår att det är svårt att släppa det de hade tillsammans. Men de har ju faktiskt gjort slut och vad jag vet verkar inte Audrina och Kristen någonsin varit superbra kompisar. Men jag kan ha fel?

Och Spencer strikes again såklart... sen när köper man ett HUS utan att först kolla med sin fru? Han bara bestämmer att "här ska vi bo" och betalar depositionsavgiften. Stackars Heidi som aldrig förstår att Spencer är bad news. Han har alltid varit det och jag tror aldrig han kommer ändras och bli den perfekta mannen. Han är alldeles för egoistisk för det.

Nåväl, vad som än händer känns det som att det kommer innebära massa, massa intriger haha. Just like we want it :D