The Moon is Dancing 1958 - Forever

Nu tänkte jag äntligen lägga upp lite bilder från när jag och pappa var i Rom. Enjoy!



Här är biblioteket i Vatikanen, mycket vackert tycker jag!



Ängeln St Michael uppe på Castel S'Angelo, där mördaren höll kardinalerna fångna i Angels & Demons, för er som läst/sett den.



Här är Castel S'Angelo i sin helhet.



Jag och världens finaste pappa framför Tibern, floden som flyter genom hela Rom.



Fontana di Trevi.



Colosseum.



Jag nära Colosseum.



På St Petersplatsen, rakt framför St Peterskyrkan.



St Peters kyrkans kupol.



Påvens altare inne i kyrkan. Väldigt mäktigt!



Schweizergardet höll vakt - fast dessa verkade mest vara "for show". Vi såg två stycken som jobbade och de rörde inte en fena. Jag fattar inte hur man klarar att stå blickstilla en hel dag.



Jag i Villa Borghese. Härifrån hade man utsikt över hela Rom.



Forum Romanum



Italienarna ville slå på stort när det skulle resa ett monument över landets enande. Detta blev resultatet. Stort, var ordet...



Spanska trappan



Inne i Roms domkyrka



Ni som sett Angels & Demons minns nog att detta var en av Langdon's lösningar för att hitta kardinalerna.



Pappa vilar en stund och hans dotter är snabbt där med kameran.



Pantheon.


Tusen tack till världens bästa pappa som tog mig på denna resa!

Nu är jag obeskrivligt trött på blåskärmar med tusen olika felmeddelanden (rslq_not_equal_or_less gör mig galen) och att ibland inte ens kunna starta datorn för att nåt fatal error har skett :S Har testat tusen ominstallationer, bytt tillbaka från Vista till XP, skaffat större hårddisk så att operativsystemet får mer utrymme samt kört ett antal olika mjukvaruporgram för att testa värme osv. Men då inget funkar ger jag upp och köper ny hårdvara istället. Nätagg, chassi och grafikkort har jag tillräckligt bra, så det blir moderkort, 4 GB RAM och ny processor. Samt en 24" skärm (säkert det som var problemet... eller inte :P Men faktiskt haft denna i nästan 5 år så det känns lagom att skaffa ny och större.) Alina, here we come!

When does it get easier? They say time will heal, but they never mention how much time. It feels like they died 2 minutes ago, not 2 months ago. Why did He give me two angels, if He would just take them back? He moves in mysterious ways they say, expecting that to be an explanation. I'm sorry, but that is not enough. That does not explain why two wonderful human beings, who never did anything but love their family and friends were taken away from this earth. Way too quickly and way too soon. You'll have to come up with something better than that, God.

I know you can't give me back my mom or Michael, but you could at least explain why you took them. I deserve that.

Hörde denna i en butik på Chania. Riktigt härlig house med lite orientaliska influenser. Lovely.

Efter en helt underbar vecka på Kreta med J och bästa vännerna är jag nu hemma i Flogsta igen. Det känns rätt skönt att landa efter allt resande :) Jag hade fått trevliga överraskningar i posten (en MJ tidning och mitt halsband jag köpte på ebay) och en mindre rolig överraskning när vi städade lite här hemma halv fem inatt. Min ipod är borta! :( Måste antagligen glömt den i taxin (fast den dumma taxichauffören sa att den inte låg där) eller på gatan utanför huset. Oavsett vad så är den borta nu. Men men, köpte precis en ny för en billig peng på SIBA, så det är ingen fara. Blev en 8 GB nya generationen svart denna gången. Måste ju ha en mp3-spelare.

Nu ska vi traska ner till ICA och handla lite till det tomma kylskåpet, sen blir det nog chill resten av kvällen. Känner mig lite matt. Imorgon ska jag växla tillbaka de euro jag inte gjorde av med samt scouta nya datordelar och 24" skärm. Spännande!

Ta hand om er!

Stort grattis till min bästis som fyller 26 år idag! :D Ser så fram emot att resa till Grekland med dig och J och L och fira dig lite där nere :) Och sen ännu mer hemma i Sverige igen, såklart.

Love you!

Imorgon lämnar jag Sverige igen och vänder kosan (vad är det för ord egentligen?) mot underbara och varma Grekland!! Åh längtar verkligen, jag blir alldeles lycklig av tanken. Jag, älskling, min allra bästa vän och hennes fina L sätter oss på planet mot Chania!

I övermorgon sitter jag på stranden och tittar ut över det turkosblåa havet, troligen med MJ i öronen (såklart) eller i en trevlig diskussion med någon av mina vänner :) Such joy!

Godnatt!

Fniss... jag kan se detta tal tusen gånger om. Ärligt talat, ingen har sådant sött leende som denna kille. Och hans ord är ren visdom. We love you more, Michael.

Min nästa tatuering kommer i höst. Så fort Rough Stuff öppnat (v.34) ska jag ringa och boka tid (om det fortfarande känns lika självklart då dvs)

Denna ska sitta på min högra vad, ca 1 dm stor:



Det enda funderingen jag har just nu är hur jag ska göra med de vita partierna. Troligen blir den helt svart, men hans strumpor och skjorta kommer ju då bli hudfärgade, inte vita. Samtidigt vet jag inte om vitt håller sig så snyggt år efter år. Jag ska konsultera med dem och se vad de tror, de kan ju det där.

Idag ska jag förbi pappa en stund och skriva på ett boupptäckningspapper (syskonen kommer också vara där och göra samma sak). Det blir mysigt att träffa dem alla. Jag ser också fram emot att få bilderna från Rom med mig hem så att jag kan lägga upp några här och visa för J.

Sen tänkte jag och J brainstorma lite inför resan på tisdag, vad vi behöver införskaffa osv... vid 19 blir det tvätt och sen god middag.

Skönt att ha lite inbokat idag, mår inte bra av att bara sitta still och tänka.

Michael Jackson - Speechless

Jag tänkte förklara hur min relation till Tolkien och Lord of the Rings förändrats de senaste månaderna. Ni som följer min blogg (om nån nu gör det) kanske har märkt att mitt intresse verkar ha förskjutits från Tolkien till Michael Jackson. Detta är på sätt och vis sant, men det har en förklaring.

Innan min mamma dog, medan hon var mycket sjuk var Tolkien mitt sätt att fly från vardagen. Nästa varenda sekund lyssnade jag på Howard Shore (soundtrack till LoTR), läste någon av böckerna eller såg på filmerna. Det var det enda sättet jag fann kraft att gå upp på morgonen. Det är svårt att förklara hur fruktansvärt tungt mitt liv kändes och fortfarande känns emellanåt. Då och då tänkte jag att i och med att jag använde Tolkien som terapi skulle min relation till honom alltid förknippas med sorg. Men samtidigt var det omöjligt för mig att tänka mig ett liv utan honom. Så valet var egentligen aldrig något val. Nu när mamma inte finns här längre, är det precis det som har hänt. För tillfället förknippar jag Tolkien och Lord of the Rings med obeskrivlig sorg. Jag klarar inte ens av att lyssna på soundtracket. Jag försökte se en av filmerna idag men gick ut på balkongen och grät en lång stund efter bara några minuter.

Jag sörjer detta, men samtidigt vet jag vilken otrolig betydelse Tolkien har haft för mig det senaste halvåret. Och jag ångrar inte en sekund att jag använde hans verk på det sättet. Det gav mig ro, vilket var precis vad jag behövde då. Min mammas sjukdom och död har förändrat mig, men jag är övertygad om att förändringen hade varit betydligt mer negativ om jag inte haft Tolkien med mig. Jag vet faktiskt inte vad som hade hänt.

Jag hoppas och tror att jag åter igen kommer kunna se filmerna igen och njuta - så som jag gjorde då. Jag tycker fortfarande Tolkien är tidernas mest fantastiska författare och det finns inga bättre filmer än Peter Jackson's The Lord of the Rings. Det kommer det aldrig att finnas.

Men nu är det för tungt, alldeles för tungt. Hör jag musiken eller ser filmerna, ser jag min mammas fantastiska skratt, hennes glädje, hennes intressen, hennes bakverk, hennes julaftnar och hennes älskade skolbarn. I nästa sekund ser jag hennes beniga vita ansikte, hennes livlösa ögon och hennes tunga rispiga andetag. Jag ser mig själv sitta på soffan och titta på hennes täcke, i väntan på att det ska sluta röra sig. Och jag har inte kraften att minnas det.

Just nu mår jag så otroligt bra av Michael Jackson. Och då får det vara så. Jag har lärt mig att visa saker går inte att förklara, de bara är. Min kärlek för Michael är precis så - den bara är.

Tack för mig.

Igår kväll kom jag hem från underbara Rom! Jag kan knappt beskriva hur vackert det var. Och på nåt sätt var Michael med mig hela tiden också. Min pappa är så gullig, när han märker att jag gillar nånting letar han fram information och sparar tidningar om det/den åt mig. Han sparade tex en gammal TIME med en lång artikel om MJ :) Tack pappa, för en fantastisk resa! Bilder kommer.

Nu njuter jag av hemmaplan några dagar innan det bär av igen, då till Grekland för sol & bad med älskling och världens finaste vänner, E & L. Längtar såå mycket!

Idag ska jag kika lite Lord of the Rings och ikväll blir det tacos med J. Annars har jag inget speciellt planerat, precis så som semester ska vara.

Ta hand om er!

In our darkest hour
In my deepest despair
Will you still care?
Will you be there?
In my trials
And my tripulations
Through our doubts
And frustrations
In my violence
In my turbulence
Through my fear
And my confessions
In my anguish and my pain
Through my joy and my sorrow
In the promise of another tomorrow
Ill never let you part
For youre always in my heart.

(a piece taken from) Michael Jackson - Will you be there

Never mind all my previous posts about being a fan or not... when you get a fullscale panicattack with breathing difficulties, tears that never ends and uncontrollable shakes from watching Michael in his The Dangerous Tour,  you know you're a fan...

Promised J to take a break from Michael, and that seems like a good idea. When it's a matter of your health you have to take a step back.

Då (~ 1996): Jag var ungefär 13 år, Michael Jackson var min värld. jag och min dåvarande bästis Märta startade en klubb, kallad MJ-klubben. Vi hade veckomöten hemma hos henne (med låst dörr förstårs, inga föräldrar tillåtna!) där vi förde dagordning över vad vår älskade hade gjort/sagt/haft på sig sen sist :P Det hela var mycket seriöst tyckte vi. Jag tvingade mamma och pappa köpa Bad och Dangerous på kassettband åt mig och jag lyssnade typ sönder dem. På den tiden fanns ingen dator eller CD så kasett var det som gällde. Man fick spola fram och tillbaka till sina favorit låtar. Min var utan tvekan Give Into Me.

Nu: På flera flera år har jag nästan inte haft någon kontakt med min gamla idol, bara vid enstaka tillfällen. Men nu, när denna artist dött, är det som att jag åter är 13 år igen. Åter igen gråter jag när jag ser honom, tycker han är så obeskrivligt snygg där på mitten av 90-talet, njuter av hans vackra leende och skratt och sjunger med i hans låtar som om jag aldrig gjort annat. Trots att 13 år har passerat kunde det lika gärna gått en dag.

Om man en gång har en idol, en "det finns bara en i världen för mig-idol" som nog bara tjejer kan känna (ni vet, ingen annan kille duger för han är ju ändå inte Michael, eller vem det nu handlar om) slutar man någonsin egentligen tycka om den personen. För trots att man vuxit ifrån den här kärleksfasen där man tror att man ska gifta sig med människan så har han/hon ändå påverkat ens liv något otroligt. Man har minnen till denna person, glada och tråkiga. Många många av ens dagar har mer eller mindre helt upptagits av denna människa. Hälsosamt eller inte, men så var det.

Jag funderar om jag tagit såhär hårt på Michaels död om jag aldrig haft den där uppslukande MJ-perioden. Jag har svårt att se mig sörja andra kändisar såhär, jag vet till och med att kändisar kan dö utan att det rör mig speciellt mycket i ryggen. Självklart är det alltid tråkigt att en människa dör, men mycket mer än så är det inte. Den personen säger mig ingeting, jag kan inte relatera till honom/henne.

Jag kan säga att jag har haft 4 idoler i mitt liv. Först kom Michael Jackson, sen Backstreet Boys. Under gymnasiet var det Eminem som hägrade och under alla dessa år har Metallica alltid legat mig otroligt varmt om hjärtat. Jag tror att om någon av dessa skulle dö eller bli sjuk skulle jag sörja det väldigt mycket. En gång idol, alltid idol. Eller?

Det måste vara därför jag sörjer Michael så mycket. Jag ser ingen annan anledning, och ingen annan i min närhet (som inte är utalat MJ fan) gör det på samma sätt. De flesta reagerar precis som jag skulle gjort om det vore någon helt annan kändis; otroligt trist och tråkigt men inte så mycket mer. Inga tårar, ingen magknip, inga problem att äta. Inget av det jag upplever nu.

Jag är på sätt och vis glad att jag ändå känner så starkt. För det betyder att MJ påverkade mitt liv på ett positivt sätt. Och i vuxen ålder har jag förstått vilken otroligt generös man han var (vid 13 års ålder handlade typ allt om att han var snygg, och det tycker jag fortfarande han var runt Dangerous-tiden) och hur elaka media och människor varit mot honom i alla år. Misshandlat en ängel som bara ville älska och bli älskad.

Jag älskade Michael och hans musik vid 13 års ålder och jag gör det vid 26 års ålder. Antagligen och förhoppningsvis känner jag likadant vid 39 års ålder också. Vila i frid, Michael.

Sorgen är så omslutande, mamma. Jag har så ont i magen och en röst inom mig skriker och gråter. "Kom tillbaka!" Det enda jag vill här i världen just nu är att du, min mamma, ska finnas här hos mig och krama mig. För ingen tröstade mig så som du gjorde.

Det är så tungt ibland att tvingas gå vidare. Så tungt.

Jag saknar dig.

-------

Varför gav Gud mig dessa två änglar om han ändå tog tillbaka dem så fort? VARFÖR?! Jag förstår inte. Min älskade mamma och sen en av mina största inspirationskällor... det är fruktansvärt tungt.

Jag har äntligen semester! Det känns väldigt härligt och behövligt. Det har varit ett tufft år...

You. Go ahead and judge the man who wrote this song. Do it. You didn't seem to care before, so why do you suddenly care now? But please, before you do - you should know that this song was recorded for charity together with other artists and brought around 50 million dollars to the children of Africa. Saved many many little lives. But go ahead and hate him, judge him and throw your garbage on him. That seems to be the thing you do best.

How dare you.

(to the media and everyone who speak anything bad about this wonderful man.)

Woooho jag är såå glad just nu! Skickade in önskan om omprövning till Skatteverket för 2 veckor sedan angående reseersättning. Och idag damp det ner nästan 8000 kr på kontot - bara sådär. Det kallar jag skatteåterbärgning! :D

Från och med nu tänker jag alltid deklarera mina resekostnader. Det lönar sig ju uppenbart.

Jag har faktiskt väldigt svårt att acceptera att Michael Jackson är död... det är otroligt sorgligt. Idag såg jag en intervju med Oprah från -92 (finns på youtube) och det visade verkligen killen bakom alla rykten, bakom medias löpsedlar. Michael verkar ha varit en otroligt rolig, godhjärtad och generös kille. Visste ni till exempel att var tredje vecka bjöd han in cancersjuka barn till Neverland för att de skulle få ha roligt och må bra i ett annars väldigt tufft och sorgligt liv. Han bjöd in dem i sin enorma teater för shower av alla de slag. De som var så sjuka att de inte kunde sitta upp hade han byggt specialgjorda rum i väggarna (!) åt där de kunde ligga i sjukhussängar och titta ut genom ett stort fönster. På så sätt kunde även de uppleva teaterföreställningen... Säg en ond och knäpp människa som skulle göra det?!

Michael Jackson är och kommer för alltid vara ett av tidernas största musikgenier. Han var inte bara en fantastisk sångare och entertainer, han var också otroligt generös och skänkte väldigt stora summor till välgörenhet. Han startade en egen foundation som hette Heal California, där han tillsammans med andra reste runt och motarbetade droger bland unga och såg till att barn inte for illa. Detta spred sig sen till andra delstater i USA och hjälpte nog väldigt många.

Men inte mycket av detta får man läsa i löpsedlarna. Där pratar vi om att han var pedofil, att han tyckte om små pojkar, att han sov i syrekammare, att han var en alien (ärligt talat, kom igen nu...) och allt annat snaskigt man kan tänkas hitta på om någon. Visst nåt kanske var sant - men det mesta var säkerligen inte det. Som alltid med kvällspressen.

Jag sörjer hans bortgång. Kanske för att han var ett så otroligt geni och min idol under många år. Eller för att det är lättare att sörja honom än min mamma. You decide.



Del 1/8. Dålig kvalité men väldigt bra innehåll. Resten av delarna finns på youtube också.