guinepig love

Imorgon ska (troligen) mina marsvin säljas :( Känns verkligen jättejobbigt. Haft dem i så många år och de har alltid varit så underbara. Aldrig bitit mig, aldrig kissat på mig och nästan aldrig trilskats vid kloklippning. Bara funnit sig i situationen och väntat på den belöning som oftast kommit efteråt. Underbara små djur.

Men saker och livet förändras. Jag och Johan kommer snart flytta ihop och att ha marsvin och katt i samma lägenhet känns inte som något alternativ. Så därför bestämde jag mig för att sälja dem. Familjen som är intresserad verkar jättegulliga, en barnfamilj från Enköping, vars dotter längtat efter marsvin i flera år. Så jag vet att dom kommer få det jättebra! Och dom får vara tillsammans, det är det allra viktigaste. Har aldrig varit med om djur som är så fästa vid varandra. Det blir fullständig panik (rusar runt i cirklar, piper, skriker och ser helt vettskrämd ut) om det ena marsvinet försvinner från buren "lite för länge". Dom har växt upp med varandra och jag är så glad att jag inte behöver sälja dem var för sig, för jag tror inte dom skulle klara sig speciellt länge på varsitt håll.

Även om det gör väldigt ont och jag nog kommer gråta en del imorgon så känns det väldigt bra och rätt att de får komma dit de kommer. Jag vet att de kommer bli otroligt älskade och uppskattade där.

Pingu & Peanut, mina små. Älskar er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback